torsdag 28 mars 2013

Aglianico del Vulture Divinus 2006 (Terra dei Re)


Aglianico är en tuffing som i regel tål en hel del smisk i fråga om källararbete och vinmakande. Terra dei Re's Divinus kommer från gamla, riktigt lågavkastande stockar och har fått ligga sitt första år på barriques av varierande ursprung och ålder. Fast här har inte eksmekningen direkt resulterat i len harmoni och lättsmält raffinemang.

Vi snackar sågtandande taggtrådstanniner som förvrider tunga, tandkött och munhåla till oigenkännlighet. Vårt lama försök att muta denna mastodontiska garvsyreoffensiv med en stackars gräddig svampsås till de ricottafyllda tortellinisarna, känns smått patetisk. Man får uppfattningen att den enda vettiga matmatchningen i det här läget vore ett drypande, spettgrillat vildsvin a´la Obelix och en riktigt pluripotent, infarktinducerande gratäng, badandes i ost och grädde.

Ett mycket tätt och tajt vin med gott om generös aglianico-aromatik i doften - balsamico, läder, plommon och söta bigarråer. Munnen skvallrar om att det här kan ligga till sig under åtskilliga år framöver ety här finns fin fruktfyllnad i botten. Fast vi fyller på med samma producents, i dagsläget betydligt mera harmoniska, Nocte 2007 istället.

lördag 23 mars 2013

Carema 2008 (Cantina dei Produttori Nebbiolo di Carema)


Vi har provat ett par årgångar av Produttori di Caremas normale tidigare, på plats i Piemonte, och försökt få tag i vinerna här hemifrån vid några tillfällen men har av någon anledning alltid gått bet. Så härligt det då är med gentila läsare av bloggen som råkar ha en låda över och undrar om man månne är intresserad av ett ägarbyte. Stort tack Martin!

Kooperativet i Carema är litet med tillgång till bara 17 ha vinmarker men genom så många som 78 olika små odlare. Vid sidan av PdC är det egentligen bara Ferrando som odlar nebbiolo i det här en gång så traditionstyngda området nuförtiden. Förklaringen till detta är dels förstås den på de senaste årtiondena så låga efterfrågan på viner härifrån, men kanske i ännu större utsträckning de oländiga odlingsförhållandena som råder här. I princip all vinodling på de här dramatiska branterna sker med hjälp av så kallade tabbie - terrasser som stöttas med hjälp av solida kolonner av betong - och i en pergolaliknande uppbindning av rankorna - tipiun. Dyrt, svårarbetat, lågavkastande och dessutom, tack vare den nordliga latituden och höga altituden, svårt att uppnå full fenolisk mognad under normala år.

2008 får räknas till just ett av dessa "normala" eller klassiska år i större delen av Piemonte. Något som också skönjs i den ack så rena, finlemmade, florala, bottilagrade, arketypiska nordnebbiolonäsan. Pur elegans med ett "tip-toe-through-the-tulips-likt" lynne och en skir, nästan naken, ärlighet. Klarbär, syrliga vinbär, hallon, regnfuktig sten, mandel och vit persika, men med mycket god intensitet. Strukturen är lätt, nästan försynt och nära nog vitvinslik - så oerhört långt från gårdagens barolo, och betänk då att vi har att göra med samma druva odlad bara halvannan timmes bilfärd från varandra, men likväl som att jämföra en bandol med en bourgogne. Finns det egentligen någon annan druva som är en lika utpräglad terroir-förmedlare som nebbiolo?

Det här får alla mätare att säga ka-ching! och är omöjligt att snusa sig mätt på. Nebbiolo-aficiowinos med en förkärlek för elegans som missar vinerna från norra Piemonte är det synd om. Det här är en vidunderlig representant för Carema - mycket nära Ferrandos Etichetta Bianca i kvalitet - för i storleksordningen €10-12 om man handlar på plats. Fyndchock.


fredag 22 mars 2013

Barolo Riserva Tabui 2006 (Gemma)


Få se nu vad det är vi har köpt. Ja, helt clueless är vi förstås inte, både 2001 och 2005 var riktigt trevliga bekantskaper så fina året 2006 känns väl mer eller mindre kassaskåpssäkert? Och när priset plötsligt rasar en dryg dansk hundring finns det ingen anledning att tveka. Tjusig trälåda och allt.

Och visst är detta en bra barolo. Stilen känns vid första andetaget väsentligt modernare än vad jag minns att de tidigare årgångarna var. Månne ett eller annat nytt fat i Cantine Gemmas källare? Fast efter att ha umgåtts med vinet en kväll kan jag konstatera att det nog mest är en del ungdomlig riservakaraktär som behöver vädras ut innan man presenteras för själva ryggraden i vinet - den mullrande Serralunga-frukten. Både i näsa och mun är det nämligen till syvende och sist just den som bjuder stor njutning nu, och lovar en mycket ljus framtid för den här 2006:an.

Riktigt polpös och rik bigarråfrukt men med en syranivå som får lackmuspapperet att rodna aningen mer än hos medelbarolon. Den hos de tidigare årgångarna så distinkta tryffeltonen är avsevärt timidare i nollsexan, här förnims den någonstans i tredje ledet bakom all mörk och mogen frukt. Tanninerna är påtagliga men inte av masochistisk karaktär utan smälter undan fint, särskilt efter hand som man matar dem med grädde och sälta från maten naturligtvis, men inte heller när man dricker vinet på egen hand blir de övermäktiga eller tar över föreställningen.

Men det här är trots allt ett framtidsprojekt, här finns ett par växlar till att peta in med lite lagring. Ger man det 5-10 år har man en dimension till att utforska. Nollfemman klämmer vi däremot för omedelbar, eller snar, konsumtion. Finns hos Carlo Merolli.

fredag 15 mars 2013

Rosso di Montalcino 2009 (Salvioni)


Allas vår ultraobjektiva fyrbåk och ledstjärna på de vinösa oceanerna, Vinosapien, hade en rad reservationer beträffande en nyligen provad 2009:a av Salvionis rosso. Efter att vid ett flertal tidigare tillfällen varit tämligen positivt inställd till vinet i fråga, bör tilläggas. Sånt här oroar förstås och föranleder oss att raskt försöka ställa diagnos på egen hand. Låt kalvryggbiffen sizzla i grillpannan och ge den porcini-fyllda raviolin ett hastigt uppkok. Upp med en flaska, ur med korken och låt juicen komma till tals.

2009 blev det ingen brunello producerad på Cerbaiola, årgången bedömdes som för varm för att kunna erbjuda den lagringsvärdighet som Salvioni anser att en brunello ska kunna garantera, och för den delen ha behov av.

Det här är ett vin med hög koncentration, och dessutom ett ärligt vin som lägger korten på bordet med en gång. Det avslöjar direkt sina små skavanker; alkoholvärmen och fruktsötman, något man ganska omgående kommer överens med sig själv, och vinet, om att man kan ha överseende med. För nosen är livlig med en tydligt talande sangiovesefrukt och tilltalande sidonoter av tomatpuré och maraschino. Riktigt skön sniff som skulle kunna charma brallorna av en vedtrave.

I munnen kan jag förstå invändningarna mot fruktsötman, om man nu har problem med slikt, men för min del funkar det bra med den här rondören i en rosso, en brunello hade varit en annan historia. Det jag möjligen kan klaga på är alkohettan, men den känns aldrig alarmerande. Frukten känns långt ifrån mörk i min mun, snarare klarröd, och till maten beter det sig också mycket bra. En riktigt bra rosso, ungefär som vi minns den och ingen fara på taket, för vår del i varje fall.



onsdag 13 mars 2013

Cabernet Veneto Ca'Lustra 2009 (Zanovello)


Alla svenskar boende utanför safarismidigt territorium drabbades tidigare i veckan av en smärre kalamitet, i varje fall om man har en inklination för schysst prissatt italienskt vin. Då tillkännagav nämligen prisvärdhetens oomstridde paladin och den danska internetvinhandelns oomtvistlige pontifex maximus; Carlo Merolli, att han med omedelbar verkan upphör med leveranser till svenska adresser. Den svenska psykadeliska alkoholimportlagstiftningen fick honom till sist att kasta in handduken. Fullt förståeligt, men givetvis trist för alla hinsian gäret då det i grenen "smäll för pengarna" (kvalitet/krona) inte finns någon egentlig konkurrent.

Ta bara kvällens klassiker; Zanovellos Cabernet Veneto 2009. Sista flaskan ur en låda och det har varit full leverans varenda gång. Jag gillar verkligen tydligheten, direktheten och den klädsamma lilla grönheten i det här vinet. Mustig mörk frukt, nästan charmigt slösaktig, med livlig syra och en närande tanninbädd. Fullständigt glockenrein till hamburgarna ikväll. Var annars hittar man den här kvaliteten och det här hantverket för 85 MUK, eller just nu tydligen 65 DKK?

fredag 8 mars 2013

Barolo Ravera 2008 (Principiano)


Ferdinando Principiano har gjort ett lappkast av guds nåde. Från att på 90-talet varit en av Monfortes ivrigaste modernister med välrostade barriquer, ihärdigt slungande rotofermentorer och ett komplett, som Søren Frank uttrycker det i sin Barolo-encyklopædia; "Den lille kemist-sæt", har han idag kommit att bli en i det närmaste fullfjädrad biodynamiker och ultratraditionalist. Visst är det skönt med folk som inte är sämre än att de kan ändra sig?

Barolo Ravera kommer från Monforte-delen, inte Novello, av Ravera. Vingården är östvänd i ett välventilerat läge och betydligt svalare än exempelvis Serralunga-odlingen Boscareto, där Principiano också håller till alldeles nedanför Conternos Cascina Francia/Monfortino-marker. Ravera ska ha ett lättare och elegantare anslag än barolon från Serralunga. Marken här är täckt av små kalkdraperade stenar som sägs göra underverk med den gamla lågavkastande nebbioloklonen michet, som på just de här 0.6 hektaren ger ifrån sig cirka 2000 flaskor per år.
Principiano har helt slutat använda svavel i sina ståltankslagrade viner medan de fatlagrade stabiliseras minimalt med tillsatta sulfiter och all jäst är numera naturlig.

Och visst är det här en mycket elegant barolo. Doften är tydligt mineralisk med kalkiga övertoner och en distinkt nyponfrukt. Väldigt ren, klar, definierad näsa - snudd på burgundisk, i brist på ett bättre ord, och oomtvistligt naturlig. Med luft bygger sedermera ett lite mörkare spektrum på med lakritstoner och en rundare, polpösare frukt. Finfin näsa med mycket klass, man känner att 2008 är en mycket bra nebbioloårgång med en i det närmaste perfekt fenolisk mognad.

Munnen bjuds på en stringent ung-nebbiolo-syra-karaktär men tanninerna är långt ifrån påfrestande, snarare polerade och högst angenäma. Överlag en lite avrundad smakprofil, tillgänglig trots sin ungdom. Lite förvånande - jag hade väntat mig en kantigare och mera oförlöst munupplevelse efter ett snabbt smakprov häromveckan. Det här är inte särskilt matkrävande men visst sköter Ravera 2008 sig oklanderligt till lammfiléerna, inget att anmärka där.
En alltigenom bra och ytterst välgjord barolo, men i slaget mellan de båda "natur-barolo-nollåttorna" går trots allt Erbalunas Vigna Rocche segrande ur striden med mera attityd, lekfullhet och ruffig charm. Principianos Ravera finns att köpa hos Gerbola Vin i Köpenhamn.

söndag 3 mars 2013

Poema


Aah! Nu när det våras på allvar här hemma börjar det rycka rejält i piemontetarmen. Besök ska planeras, flyg ska bokas, bil ska hyras osv. Man vill ju så gärna dela med sig av själens förväntan och yra, men hur? När man börjar bläddra bland hyllningssonaterna till detta ett av jordens vackraste hörn, inser man snart att poesin alltid når fram och är translingual! Fråga Google Translate...

« Su le dentate scintillanti vette, salta il camoscio, tuona la valanga da' ghiacci immani
rotolando per le selve scroscianti; ma da i silenzi de l'effuso azzurro esce nel sole l'aquila,
e distende in tarde ruote digradanti il nero volo solenne. Salve, Piemonte! »
(Giosuè Carducci)

« På Timing glittrande toppar, hoppar sämskskinn, dundrar lavinen från stora isen 
rullande till skogen rusar, men tystnaden i det blå hällde i solen örnen, 
och slappnar av sena hjul sluttande svart högtidliga flyg . Hej, Piemonte! »




lördag 2 mars 2013

Aglianico del Vulture Nocte 2007 (Terra dei Re)


Gårdagens inlägg hos grannbloggaren Lessrof orsakade svårartade aglianico-cravings här hemma. Vi blir kvar i Basilicata och rör oss fortfarande kring vulkanen Monte Vulture. fast den här gången bläddrar vi förbi D'Angelo och stannar vid en annan traditionell aglianicoproducent; Terra dei Re, i Rionere in Vulture.

Vi har bara provat Nocte en gång tidigare, på Fri Vin 2010, men minns den som en koncentrerad, njutbar skolboks-aglianico. Nocte har fått sitt namn efter att man skördar druvorna om natten, tidigt i november då temperaturen mycket väl kan krypa under nollan på den här höjden över havet, och startar genast en kallmaceration där man successivt höjer temperaturen och som får pågå under tre-fyra veckor. Uteslutande stora och gamla botti används för lagring av musten.

Riktigt tät och mörkt rubinröd med en oxblodsröd rim. Doften är mycket klassisk, nästan gammaldags, med läderfåtölj, torkad frukt, kamfer, väl använd kryddlåda, soja, eterneller, balsamico, polish och sober lavamineralitet. Doften formligen skriker old school och man kan ana vart smaken kommer att ta vägen när man släpper vinet löst i munhålan?

Doftens suckat och torkade frukt spricker dock genast upp och genomgår lite av en metamorfisk föryngringsprocess. Tillsammans med de livgivande syrorna och de ultratajta tanninerna blir munupplevelsen en jovialisk och sprakande historia som spritter av energi. Vi dricker det till en klassisk kylskåpsrensning med prosciutto, salami, ostar, giardiniera, oliver, bröd osv och inget vin kunde passat bättre till just det här, just ikväll. Med sin tydligt utmejslade italianism och sitt utpräglade sinne för att fungera vid ett dukat bord är det här en fullträff. Precis vad doktorn ordinerade! Finns hos Winewise i Köpenhamn och kostar 199 DKK.