onsdag 30 maj 2012

Barolo e Brunello


Ytliga djupdyk eller att skumma djupt på ytan? Vi provar en handfull spridda baroloskurar och livar upp tillvaron, ska det visa sig, med två rejäla stänk skinande rödfruktig brunello. Inga djuplodande analyser utan mest en stilla undran huruvida vi gillar det vi har i våra halvblinda glas eller inte?

Glas 1 - Ljust rubinröd och klart transparent. En sval körsbärs- och röda vinbärsfrukt med lite läder och möbelpolish i fonden. Finstämd doft som är ett par snäpp för blyg för att väcka vidare intresse. Munnen har ett ganska lätt anslag, snudd på menlöst. Viss tanninupplevelse som möjligtvis skulle kunna passera som "elegant". Ett tämligen tråkigt och oengagerande glas som känns oerhört anonymt och storvolymproducerat..

Glas 2 - Mörkare, något brunaktigt. Köttigare doft med inslag av blod och järnfilspån. Bären är mörkare och med en dammig russinton som spökar. Även här är munnen ganska lätt med en något försynt tanninstruktur. Syrorna är medelhöga och eftersmaken kort i rocken. Gäsp...


1 - Barolo 2007 (Prunotto)  och 2 - Barolo 2005 (Josetta Saffirio) Två riktigt tråkiga glas barolo som fick oss att börja diskutera flaskdefekter. Mer eller mindre stängda och fullständigt oinbjudande. Hade jag aldrig tidigare smakat barolo och råkat snubbla över någon av dessa är risken överhängande att jag inte hade brytt mig nämnvärt om att fördjupa relationen med den här vintypen framgent.

Glas 3 - Riktigt tegelbrun uppenbarelse. Här är det inget tvivel om att vi har att göra med något fullständigt övermoget och maderiserat. Passé.

Glas 4 - Äntligen lite action i glaset. Parkeringsgarage, fotogen, asfalt och en slampig skogsbärsfrukt som bjuder ut sig. Munnen är silkeslen nästan utan tanniner. Ymnig och generös frukt. Definitivt ingen barolo utan här bjuds vi klockrena brunellovibbar av det mognare slaget. Smaskens.


3 - Barolo 2000 (Valcolli) och 4 - Brunello di Montalcino 2004 (Poggiarellino) Härlig uppvisning av brunellon som var yngre än jag hade gissat (97-98). Barolon är av tveksamt ursprung och av en för oss okänd producent.

Glas 5 - Här var det bekanta tongångar - klar fin sangiovesefrukt i ett charmfullt paket. Suverän drickbarhet - lättklunkat och lättgillat. Det här har vi redan druckit flera flaskor av.

Glas 6 - Dimmig, slöjig och tegelröd. Massor av doft direkt, framför allt en distinkt tryffelton som följer med under flera timmar i glaset. Sublim nebbioloparfym med eleganta mognadsdrag av läder, svamp och buljong. Stor mullrande frukt och kraftfull struktur värdig en Serralunga-riserva. Lång och broderad eftersmak. Utan tvivel kvällens bästa Langhe-representant.


5 - Brunello di Montalcino 2006 (Quercecchio) och 6 - Tabui Barolo Riserva 2001 (Gemma) Quercecchios nollsexa är inget annat än en homerun här hemma med sin lättsamma men likafullt intrikata struktur och karaktär. Vissa viner träffar mitt i prick och det här är ett sådant. Tabui-riservan är riktigt bra nu och har ryggrad för flera års ytterligare lagring och Quercecchios BdM-06 är definitivt i toppform nu.

Glas 7 - Presenterar sig i rubinröd dress och med en hel del sediment som flyter omkring. Doften är medicinal, distinkt nebbiolisk men ganska vass och på tok för ung. Tanninerna är kraftiga och kantiga och frukten är mörk och mustig. En alldeles för ung powerbarolo i modern tappning.

Glas 8 - Tyvärr tvärkorkat.


7 - Barolo Vigna Giachini 2005 ( Fr. Revello) och 8 -Barolo Serralunga 2007 (Principiano) Revellos nollfyror och nollsexor är avgjort snyggare och elegantare än den här nollfemman. Kanske händer det en del med lagring men några underverk tror jag inte på.

De båda förhållandevis enkla brunellosarna var tveklöst kvällens största behållning.

torsdag 24 maj 2012

Weissburgunder "Vom Kalkstein" 2010 (Seehof)


Ingefära, kapris, en skvätt vitt vin, olivolja och parmigiano till spaghettin? Våra smaklökar gäckas av den här enkla men lite vågade smakkompositionen. Men eftersom receptet kommer från säker källa - "The Masta' of Pasta- och rubriceras som herlig sommerspise så skrider vi till verket. Ohyggligt läckert! Ingefära och kapris går ihop som hand i handske, helt ny kombinationssensation för min del. Men, som det sägs i receptet, det är fråga om en intrikat balansgång, det är lätt att vara lite snål med ingefäran och för generös med kaprisen och osten.Vad dricker man till då? "Den I har ved hånden" säger receptförfattaren.

Weissburgunder "Vom Kalkstein" 2010 är vad vi har i glasen och inget kunde gjort jobbet bättre ikväll. Renhet, mineralitet och livliga syror säger förhandstipsen, och vi kan bara nöjt le och instämma. Fantastiskt angenämt att dra i sig rejäla klunkar av och skölja ner den sublima pasta-anrättningen med. Ett no brainer-vin som bara vill vara till lags och få något att arbeta med. Svårt att skärskåda och nagelfara utan det är renheten och de friska syrorna som frapperar. Riktigt riktigt bra och ett vin som man förmodligen inte kan ha för mycket av i källaren. Härlig bekantskap, den där Seehof.

€7.20 vid köp direkt från gården.

fredag 18 maj 2012

Severely Seehof'ed


Wow! Vilken härlig kick! Och då snackar vi ändå instegsnivå. Om vi ska ta det från början så blev vi svårt tagna av Seehofs Riesling Alte Reben Morstein 2010 härförleden och beställde genast påfyllning direkt från producenten. Eftersom det här, utan att överdriva, var något av det piggaste och mest tilltalande vi smakat i rieslingväg på bra länge, tvekade vi inte att på ren chans även beställa en rejäl laddning av Seehofs övriga sortiment, för att prova igenom. Mycket attraktiva priser på vinerna och modest fraktkostnad (€26 för 18 flaskor) var andra övertygande argument.

Riesling Morstein Westhofen 2011 är precis den typen av arbetsvillig men samtidigt lättjefullt dansant riesling som alla vill ha till hands i sin källare. Härlig ananas- och passionsfrukt i samklang med rik, nästan överdådig, mineralitet. Maffig frukt och sirliga syror, mycket ungdomlig men likafullt extremt tillgänglig med grapefruktbeska, lime och kritig kalkighet. Suverän vid matbordet:
- Får se vad ni dukat fram - räkor? Inga pix. Rejält citrusbemängd majo gjord på kraftfull EVO? Lätt som en plätt. Vällagrad prästost, skojar du? Piece of cake!

Definitivt ett par snäpp ner på komplexitets- och kvalitetsstegen jämfört med den magiska A.R.Morstein 2010, men en synnerligen charmig och mineralstinn Rheinhessen-riesling till löjligt låga €11.90. Härmed oundvikligen utsedd till sommarens husriesling i Sjörröd.

Spätburgunder Derby Steingrube 2009 påminner egentligen ganska lite om det mesta annat i spätburgunderväg vi tidigare smakat. Avsevärt mer dämpad fatprofil och en betydligt stramare frukt som rör sig åt piemontesiskt eleganta moreller snarare än åt pfalziga smultron och jordgubbskompotter. En ytterst finstämd floralitet med violer och torkade rosor såväl som ljusare toner av liljekonvalj och jasmin. Det här är en älskvärd men samtidigt seriös näsa som tilltalar mig skarpt.

Munnen får sig till livs en livlig syrlighet som sticker till rejält i kinder och gom. Den florala aromatiken går definitivt igen och frukten är fortsatt tajt men lätt att gilla för en Piemonte-fantast - hur gott som helst. För €10.80 måste jag säga att jag nog aldrig har smakat på maken. Knappa hundralappen för den här eleganta skapelsen får mig nästan att gallskrika p-ordet. Roligaste bekantskapen på länge och vi kan knappt bärga oss från att botanisera vidare i lådorna. Stort tack till FV för heads up!

lördag 12 maj 2012

Montezavo Rosso Riserva 2000 (Isimbarda)


Gårdagens lyriska lovsång tillägnad Piemontes sleeping beauty - barbera - inspirerades av en sublim flaska av Marina Coppis Sant' Andrea Colli Tortonesi Barbera 2008. 90% barbera och 10% croatina från Tortona i sydostligaste Piemonte. Ärkeren och ståltankslagrad barbera som utvecklats på ett underbart sätt i flaskan, lite rundare och fylligare än vid tidigare påseenden men fortfarande med fint syrafokus och fortsatt en perfekt lagkamrat vid middagsbordet. Mina initiala referenser till Montevertine vidhålles. Köpt hos Carlo Merolli, och det verkar finnas flaskor kvar.

Detta föranleder oss att styra kosan några mil åt nordost, över slätten, för att landa i sydvästligaste Lombardiet, i Pavia "Bortom Po" eller Oltrepò Pavese. Här odlar Isimbarda 36 hektar allsköns olika sorters druvor men mest barbera, croatina, uva rara och moradella. Montezavo, eller Monsaurum, är kullen med de äldsta stockarna och riservan härifrån görs på lätt övermogna druvor som får macerera i 18-20 dagar, varpå musten hamnar i nya små fat där den får ligga mellan 12-18 månader.

Våra glas osar fränt av den vid det här laget tämligen långt gångna mognaden. Vi drar oss till minnes Vinosapiens notering om vinet som ett "reduktivt monster" och kan bara instämma. Luft, luft och luft lyder ordinationen. Ett par timmar i glaset och ett oräknerligt antal swirls senare, har vi att göra med en aristokratisk uppenbarelse som framkallar metaforiska associationer till tweedpyjamas, monokel, silverkrycka och Chesterfieldfåtöljer. Classy shit helt enkelt, med en rejält mörk katrinplommonfruktighet i mitten, omgärdad av piptobak och otroligt snyggt inbakade fattoner som förmodligen varit betydligt mer dominerande en gång i tiden, men som nu smultit in och blivit en ingrediens i brygden, liksom svår att sätta fingret på.

Härlig koncentration och oklanderlig balans i munnen. Skitsnyggt och en mycket imponerande uppvisning av en tolv år gammal barbera. Vällagrade ostar, kanske rentav en brie de meaux, kommer upp som förslag på lämplig förplägnad att kunna tänkas para med den här snudd på bordelaisiska eleganten. Köpt hos Winewise och även detta förefaller fortfarande gå att få tag i.

fredag 11 maj 2012

Barbera

Junibarbera i Vigna del Noce

Barbera. Bara namnet känns så varmt, mjukt och inbjudande, femininum, så kvinnligt och sinnligt. Mellansyskonet som liksom kilas in, och på något vis försvinner, mellan flotta och flashiga nebbiolo och lätta och nätta dolcetto, i den så tydligt utmejslade kvalitetshierarkin bland Piemontes druvsorter. Både och eller varken eller? Vardags- eller prestigedruva? 

Svaret är förstås både och. Eller varken eller? Jag har svårt att tänka mig en matvänligare druva, här finns i regel en distinkt fruktsyra, generös frukt och mycket lite garvsyra - få är de rätter som lyckas sätta fälleben på den här flitiga arbetshästen. Gräddigt fett spjälkas och lurig tomatsyrlighet tämjs, ingen uppgift känns övermäktig. 
Som vanligt ska man styra undan prestigeprojekten där nya barriquer och rotofermentorer är inblandade, barbera är en delikat druva som inte tål särskilt hårda tag. De riktiga prestigebarberorna hittar man i stället hos Langhes tunga traditionalister: Bartolo Mascarello, Scarzello, Giuseppe Rinaldi, Giacomo Conterno, Cappellano, Fenocchio osv. Gärna klassiska årgångar (t ex 2004, 2006, 2008) och med något extraår på flaska. 

Två definitiva måsten för den barberanyfikne

Fast egentligen är det Monferrato som är det riktiga Barberaland. Här, på kullarna mellan Asti och Alessandria, har druvan odlats sedan 1200-talet och epicentrum ligger nära Nizza Monferrato, där man i stort sett borstar tänderna i Barbera d'Asti och dricker det i stället för apelsinjuice om morgnarna. Barbera är Italiens tredje mest odlade druva (efter sangiovese och montepulciano) och givetvis finns det massor av usla och ointressanta barberor i allmänhet och Barbere d'Asti i synnerhet. Men det finns också guldkorn: Trinchero är en av de främsta barberavirtouserna i Piemonte och hans tolkningar av druvan lämnar ingen oberörd. Även i Tortona och i Oltrepò Pavese görs en hel del intressant barbera.

Hardcorebarbera

Jag vet att det finns många barberaskeptiker där ute och just för er har jag satt i hop en liten shoppinglista som jag är övertygad om hade kunnat få er på bättre tankar.

Barbera d'Alba San Lorenzo 2006 (Bartolo Mascarello) €19.90 (BaroloBrunello)
La Barslina Barbera d'Asti 2004 (Trinchero) 150DKK (Winewise)
Barbera d'Alba Superiore 2004 (Scarzello) €19.90 (BaroloBrunello)
Sant' Andrea Barbera Colli Tortonesi 2008 (Marina Coppi) 130DKK (Carlo Merolli)
Barbera d'Alba 2010 (Giuseppe Rinaldi) €15.90 (BaroloBrunello)
Barbera d'Asti Superiore 2007 (Cascina Tavijn) 119DKK (Cibi e Vini)
Barbera d'Alba Ginestra 2010 (Paolo Conterno) €11.95 (Boller-Weine)
Barbera d'Alba 2009 (Fenocchio) 105DKK (Winewise)
Sorí del Drago Barbera d'Alba 2009 (Brovia) 159DKK (Domaine Brandis)
Vigna del Noce Barbera d'Asti 1999 (Trinchero) 225DKK (Winewise)

Tio rena, karaktärsfulla och förtrollande barberor som kan förvandla agnostiker till renläriga barberofiler i ett nafs. 

onsdag 9 maj 2012

Etna Rosso 2010 (Tenuta delle Terre Nere)


Dags att prova senaste årgången av en gammal Etna-favorit. TdTN's bas-rosso i årgång 2008 var den första ögonöppnaren beträffande vilka stordåd nerello från den sicilianska vulkanen faktiskt kunde vara kapabel till - svalodlad fräschör, läcker mineralitet och en mycket personlig aromatik. Nollnian tog inte riktigt samma skruv hos oss då vi tyckte den var avsevärt mindre mineralisk och att faten var mer i förgrunden än i nollåttan. Men let bygones be bygones, det har viskats om att man med 2010:an verkar vara tillbaka på forna dagars höga nivå så vi häller upp med god tillförsikt och ett brett leende på läpparna.

Sniff, sniff, pang, boom - retaliation! Vi kan snabbt konstatera att vi känner igen oss från den gamla goda nollåttan. Ljuvlig kryddkomposition med nejlikor, bergamott och rejäla fång späd timjan och oregano. Klarröd och sval frukt med massor av fräschör samt en finlemmad och väl definierad mineralitet.
Klockren uppvisning även i munnen med alla önskvärda Etna-element på rätt plats och i oklanderlig balans - sting i syrorna, tät och finpulvrig tanninstruktur och den lätta och älskvärda rödfrukten.

Här tvekar jag inte att skjuta skarpt med prisvärdhetspickadollen - det finns så vitt jag vet och enligt min ringa mening inget annat rött vin på SB för 129 kr som är i närheten av det här i fråga om klass och elegans. Kolossalt mycket vin för pengarna.

lördag 5 maj 2012

Rosato och riesling


Il Mimo 2009 (Antichi Vigneti di Cantalupo) är en rosato gjord på 100% nebbiolo (spanna) från Ghemme med druvor från bland annat vingården Breclema. Musten har fått ligga på skalen över natten och färgen är så där intensivt hallonläskröd som roséerna här uppifrån brukar bli.

Initialt en sval och finstämd doft med röda vinbär, lingon och vårblomster, men med ett par grader högre temperatur släpps det fram ett gäng tydliga nebbiolomarkörer som pockat på uppmärksamheten - rosor, viol och moreller. Gott om mineraliska toner sluter upp efter hand och till sist skulle man nästan kunnat lurats att tro att man hade en ganska elegant men purung barbaresco i glaset. Fin doftupplevelse.

Syrorna är behagligt kalibrerade i det mellanljusa registret och lingon- och tranbärsfrukten ger en lite kärv struktur som svagt påminner om tanniner. Ett skönt och vederkvickande vin, som klippt och skuret för eftermiddagsvarma verandor. Liksom exempelvis Tenute delle Terre Neres ganska egensinniga rosato så är det här så pass druv- och traktstypiskt att man inte ska se det som ett substitut för de sydfranska lökskalsorangea skapelserna, utan snarare som ett både intressant och njutbart prov på hur mineralstinn nebbiolo tar sig ut i sin renaste form.

2010:an finns att köpa hos Le Papillon i Köpenhamn för 85 DKK.



Riesling Alte Reben Morstein 2010 (Seehof) Lockande FV-lobbying har väckt intresset för den här Rheinhessen-producenten som verkar vara riktigt på gång. Den här 2010:an från gamla stockar kommer från en grann-plot till Keller i kalkiga Morstein men är inte GG-klassat då Seehof ännu inte är medlem i VDP.


Det här tror jag inte gör någon rieslingälskare besviken. Ruggigt ren och citrusfräsch nos med en mineralitet utav guds nåde. Och i munnen - sicka syror! Hela munhålan känns så frisk och upprensad att man knappt behöver borsta tänderna när det är dags att gå och lägga sig. Rysligt, rysligt bra nu och framtiden är förstås extremt ljus. För ynka tvåhundringen känns det minst sagt logiskt att det tagit slut hos Atomwine. Någon som kollat upp om det går att handla direkt från gården? Det här bara måste det fyllas på av.