fredag 15 april 2011

Barbera d´Alba 2007 (Luciano Sandrone)


När man svänger av Via Alba och in på Via Pugnane, för att köra till Franco Conterno eller snedda upp över Bussia Sottana till Fenocchio, passerar man ett tämligen nybyggt och hippt stylat komplex med en stor parkering framför, på vilken det ofta kan stå en stor holländsk- eller kanske schweiziskregistrerad Neoplanbuss som är på besök. Det här är Luciano Sandrones flotta cantina.

Luciano Sandrone är, i likhet med polaren Elio Altare, sinnebilden av the selfmade modern barolista som börjat med två tomma händer och kommit att hamna i den exklusiva skaran "premiumproducenter" i Piemonte. Med fokus på hög kvalitet och med varsam hjälp av modern teknologi hamnar hans viner ständigt i topp på allsköns listor och med priser som matchar därtill. Lik förbaskat är det nästan alltid Sandrones nuna som dyker upp i allehanda italienska, såväl som internationella, vinpublikationer när det ska dryftas dåliga tider och ansträngd italiensk- eller världsekonomi. Månne blåser det på toppen?

Barbera d'Alba 2007 är kompakt blårött, närapå lila. Näsan möter körsbärslikör, nyskuret kött, björnklister, blåbärssylt och sötlakrits. Lagringen har ägt rum på 500-liters tonneaux (hälften nya) under 12 månader - den insmickrande vaniljen samt det rostade kaffet bär syn för sägen. Den myckna kraften i frukten och de söta fattonerna får mig att sakna det där läckra syrastinget i det klassiska "barberabettet" och misstänka att även munnen kommer att bli blåst på den konfekten?

Jajamen, här vare malle för hela slanten - stor och voluminös frukt i det mörka spektrumet. Rikt extraherat och koncentrerat med kraftfull viol i förvånansvärt god samklang med de tydliga faten. Ganska torr syrlighet och en tendens till ektanniner. Relativt lång avslutning med lätt chokladbitterhet i aktern.

Visst är detta ett gott vin, inte en uppenbar skavank så långt ögat når. Men jag kan inte låta bli att känna lite olustkänslor inför den här typen av ambitiösa barberor, fullmatade med fruktmörker och rostad ek. Ska ett vin bara vara gott eller ska det ha någon slags själ också? En barbera från Langhe borde ha en helt annan story att berätta än vad den här globetrottern försöker lura i en. Jag tycker, som vanligt, att man slarvar bort vinets karaktär i den här förtvivlade poängjakten. Och för 229 bagis anser jag definitivt att både själ och karaktär borde ingå i priset.

2008:an heter 71759.

10 kommentarer:

Terroiristen sa...

Hrmm. Anar vi ett visst avslag..

;)

Ingvar Johansson sa...

Ett vins själ ??? Karaktär??? Vad är det för otidsenligt flum ? Ge oss klara, tydliga och evidensbaserade poäng och standardiserade viner. Hur tusan ska man annars veta om vinerna man dricker är prisvärda?

Italienska viner sa...

Typ. Som sagt ett 'gott' vin men ingen vidare barbera, om du frågar mig.

/Patrik

Italienska viner sa...

Nu klämde IV-trollet Ingvar sig emellan med sina sedvanliga spydigheter. ;-) Jag ska fortsättningsvis bättra mig och vara mera tydlig...

/Patrik

Terroiristen sa...

Närå. Skicka Uri Geller på honom å förvandla honom till en vinlus.

Anonym sa...

In the tea-ceremony a tea cup with a chipped rim is considered "soulful".
A new perfect cup is perfect but soulless. Almost nobody makes bad wines any longer but fewer and fewer make wines with a "soul".

This, själ, cannot be rendered in points
"figures and logics". The dedicated taster and lover of wines will sooner or later be struck by the indefinable dimension of "själ"in a wine. At that moment he/she will be richer in experience and poorer in words to describe it.
This is a fact and the motor of all tastings.

Italienska viner sa...

So true!, A beautiful conclusion, written in a tone that strikes me as familiar, albeit in a different language. ;-)

/Patrik

Guran i vinkällaren sa...

Jag minns en gång i tiden de tre lådor av Sandrones 97:a som jag hade som "husvin" under ett par år -fantastiskt gott. Kan det ha med preferenser att göra eller... Ni testar många stilar och utvecklar "gommarna" - jag köper mycket - av "få" och dricker - där ligger ni före. Själen finns väl hos vinmakaren och speglas förhoppningsvis i innehållet i buteljen till slut.

Italienska viner sa...

Guran - Jo, det handlar så klart om tycke och smak. Som jag sade så är det ju absolut ett gott vin men inte något jag går igång på.
Var prisbilden annorlunda när du köpte dina tre lådor? 229 pix för ett husvin känns lite stramt kan jag tycka.

/Patrik

Guran i vinkällaren sa...

Jag privatimporterade från, tror jag Hjo Grosshandel till ett pris av c:a 140 kr/but. Wine Spectator´s James Suckling gav vinet 94P i en stor test (100-tals Italienare). Amerikanska smaklökar brukar ju vara lite mer åt maffig stil så det kan förklara poängen. Själv hade jag bara standardviner på mitt lokala "bolis" att jämföra med jämfört med många av dagens provare som testar mängd och höjer "ribban". PS. Sandrones 97:a har nog aldrig varit i närheten av den poängen i andra årgångar.