måndag 16 augusti 2010

Una sera di Brunello (eller En kvällo mä Brunello)

Man kan med gott fog säga att det var Brunello di Montalcino som, en gång i tiden, kickade igång vårt vinintresse - magiska viner med hög komplexitet men ändå med en förförisk och tillgänglig profil. Snart sökte vi oss vidare nordvästerut i den italienska vinfloran och sedermera vecklades den en gång så högt ärade DOCG:n in i allehanda snaskiga skandaler och sedan dess har vi egentligen aldrig riktigt återvänt, mer än för högst sporadiska nedslag. I lördags skulle det bli ändring på detta tänkte vi och ställde upp fem stycken fullblodsbrunelli och blandade dessutom in en liten "brunellino" - rosso di Montalcino - i leken. Det är ferragosto i Sjörröd och dags för den ädlaste formen av sangiovese att visa framfötterna - time for resurrection!
Men först ställer vi fram tre stycken vita till ostarna och ursäkta Toscana men vita viner? Njae, vi får antingen resa så långt söderut vi kan och leta upp någon vulkan eller upp till de allra "alpigaste" provinserna för att hitta något spännande. Vi åker norrut där vi finner två stycken erbaluce från nordligaste Piemonte och en sauvignon blanc från Alto Adige.


Erbaluce Spumante 2006 (Santa Clelia) kommer från Canavese vid de västitalienska Alpernas fot i norra Piemonte. Santa Clelia är erbaluceexperter och gör mycket bra erbaluce di Caluso samt en underbar nebbiolo från Carema. Det här är dock deras enklaste spumante framställd med "Charmatmetoden".
Trevligt halmgul och med bubblor av proseccokaraktär. Relativt fyllig med okomplicerade toner av rostat kaffe, litchifrukt och cantaloupe. Väl kyld gör den sitt jobb med porliga syror i kinderna och frisk fruktighet. Enkel och lättsam men inget särdeles minnesvärt, vi skulle lytt Ingvars råd och satsat på premiumvarianten. (13p/20) 95 DKK hos Winewise.

Coste della Sesia bianco Doranda 2007 (Sella) är 100% kallmacererad erbaluce som legat på stål.
Mörkt gyllengul, kristallklar och vacker. Lite rostade toner till en början här också, stållagringen till trots. Massor av tropisk frukt och väldigt mineralstinn precis som nollnian som vi nyligen provade på plats. Den här känns lite stadigare med en maffigt gulfruktig kropp. Fin friskhet i munnen och samtidigt väldigt fyllig med moget avrundade syror, smaskens! (16p/20) 109 DKK hos Winewise.

Sauvignon Winkl 2007 (Cantina Terlan) görs av det gamla kooperativet i sydtyrolen som trots att man matar ut 1,2 miljoner pavor om året ändå räknas till de mindre aktörerna i området... Vingården heter Winkl och ligger på 300-500 meters höjd, druvan är sauvignon blanc som får ligga på stål i sex månader.
Ljust halmgul och väldigt klar. Frukten är lättsam och sauvignonmarkörerna mycket tydliga - krusbär, kiwi, fläder och svart vinbärsblad. Bra friskhet men ganska tunn i mitten, frukten faller tillbaka i munnen och släpper bara fram syra. Jobbar trots allt mycket bra ihop med den asklagrade getosten. (14p/20) 139 SEK på SB nr 2799. Gerbolavin i Köpenhamn säljer också Cantina Terlan i sin bunker.

Vi plockar fram de röda vinerna och provar dessa halvblint ett åt gången.

Glas nr 1 - Tämligen ljusröd nyans som drar mot blått, god transparens. Blåbär och lingon i stora lass, en lätt alkoholhetta kan detekteras i doften till en början men den vädras ur. Tobak, undervegetation - svamp och multna löv samsas med körsbärskärnor och lätt volatila drag av det angenäma slaget. Bra syra med en god sötfruktig mitt och härligt friska sidotoner, ungt men med god längd. Vi misstänker att detta kan vara rosson men vi har inga referenser just nu, det BÖR vara rosson men vi är inte säkra förrän vi provat det tredje vinet.

Rosso di Montalcino 2007 (Pian dell´Orino) Jodå, men som sagt vi kunde inte svära på det förrän vi hade fått en tydlig brunelloreferens. Det här gillade vi verkligen vid förra påseendet och det är mycket bra nu också men konkurrensen är förstås tuff ikväll. (17p/20) 165 DKK hos Emilievin.


Glas nr 2 - har en lätt parfymerad frukt med eukalyptus och mynta i fokus. Ganska lovande till en början men vinet sluter sig lite snopet efter en kort stund i glaset och det går inte riktigt att skaka liv i det igen. I munnen är det höga syror och inte mycket spår av den maffiga sangiovesefrukten. Antingen är detta rosson, men det tror vi inte då den var betydligt mer generös än så här när vi provade den sist, eller är det Renieri nollfyran som vi vet är höghöjdsodlad av en stor producent.

Brunello di Montalcino 2004 (Renieri) Renieri odlar 128 ha i södra Montalcino på 350-420 meters höjd och vulkanisk jordmån. Vinet har legat på barriques i 24 månader och 30 hl-botti i ytterligare 24 månader. Ingen särskilt imponerande bekantskap, inte ens som potentiellt lagringsobjekt. I alla fall inget som vi lär spendera våra surt förvärvade slantar på. (14p/20) 369 SEK på SB nr 94160.
Efter ett par dagar i kylen har det faktiskt hänt en del, vinet har öppnat upp sig och doftar angenämt av ljusröd frukt och friska mentholpustar i klassiskt elegant barbarescostil men i munnen är det fortfarande på tok för platt för att vara en brunello.


Glas nr 3- är lite grumligt med en rubinröd nyans som börjat bli brun i kanterna. Ett gäng volatila drag i begynnelsen, dill och nykokt potatis. Efter hand växer ett stort och kraftfullt vin fram med svartpepprig kryddighet och sötmogen koncentrerad frukt som man bara vill ha mer av. Ett mäktigt doftpaket av den där läckert traditionella brunelloskolan. I munnen charmas vi storligen av den ypperliga balansen, väldigt utåtriktat och trivsamt med en perfekt munkänsla och fin syrastruktur - ett kanonvin! Kan vara Ciaccis Pianrosso från nollfyra eller La Pieves nollfemma?

Brunello di Montalcino 2004 (Poggiarellino) ...eller Poggiarellinos nollfyra? En helt okänd producent för oss men wow vad bra det här var. Liten och traditionell är nyckelorden här liksom överallt annars... (18p/20) 209 DKK hos BrunelloVin är ett mycket tilltalande pris.


Glas nr 4 - Rubinrött med tätare struktur och riktigt bruna kanter. Lätta smörtoner initialt men strax träder en ren och elegant vinbärsfrukt fram. Tydliga mineralstråk och läcker jordgubbe, lite mer åt det pikanta hållet där subtil kryddighet varvas med ljus frukt. I munnen är det silkeslent och en stor sötaktig fruktighet i basen. Fin struktur med nobla tanniner och en välkommen sötlakritston i eftersmaken. Mycket elegant. Ciacci eller La Pieve?

Brunello di Montalcino Pianrosso 2004 (Ciacci Piccolomini d´Aragona) Druvorna hämtas från den 11 ha stora vingården Pianrosso som är belägen på 240-360 meters höjd. Jäsning på stål och cement och sedan får musten ligga tre år på stora botti (20 och 62 hl) och åtta månader på flaska. (17p/20) 399 SEK på SB nr 94357.


Glas nr 5 - Riktigt orange tegeltoner med mörk kärna. Svamp och fina mognadstoner. Nejlika, apelsinskal och maraschino. Gott om fin syrlighet och härligt pulvriga tanniner. Längden är godkänd och vinet känns mycket intakt. Det måste såklart vara kvällens enda nittiosjua?

Brunello di Montalcino 1997 (Rocca Caselli) känns lite trevligare än senast. Mycket vitalt med piggt mellanregister. (16p/20) Köpt färdiglagrat hos Weinschmecker för €28.


Glas nr 6 - är lite åt det mörkare hållet med rubinröd grundton. Väldigt koncentrerad och intensiv direkt ur flaskan. Tobak, söta jordgubbar och björnbär i ett massivt fruktpaket understöds av lätta kryddtoner av nejlika och muskot. Tanninerna är täta och syrorna livliga - det här är en riktig fest för smaklökarna. Längden är suveränt lång och stabil. Ett mycket bra vin, bäst ikväll. La Pieve nudå?

Brunello di Montalcino 2005 (La Pieve) Verkar som att någon fick till det i Toscana 2005 i alla fall. La Pieve köptes av Robert och Bettina Baumann 1986 med avsikten att det skulle vara ett sommarboende för det Toscanaälskande paret. Egendomen, på 1,8 ha, ingick tidigare i Ciacci Piccolomini d´Aragonas ägor i Castelnuovo d´Abate. Man är väldigt småskalig och det svåra året 2005 blev det bara 1000 flaskor brunello och lika många rosso. (18,5p/20) Vinet kostar 325 DKK och säljs av den karismatiske Finn Klysner och hans DWC Vin.



2 kommentarer:

andersuw sa...

Cantina Terlan tillhör definitivt de mer intressanta producenterna i Alto Adige och Winkl är en gammal favorit även om vi inte råkar ha den i källaren just nu. Däremot har vi fyra flaskor av deras paradnummer på Sauvignon Blanc-fronten, Quarz (årgång 2005). Det är kanske den bästa Sauvignon Blanc jag någonsin druckit trots att jag inte är någon vän av små ekfat i allmänhet och allra minst i vita viner (40% jäser på tonneaux). Men fatlagring och fatjäsning är lite olika ting har jag märkt och det händer åtminstone ibland, som här, att jag faller för det senare. Det här vinet har en komplexitet parad med harmoni och balans som jag inte riktigt trodde att druvan mäktig. Missa inte att prova den vid tillfälle. Tyvärr verkar den inte finnas hos vare sig SB eller Gerbolavin för tillfället.

Har även inhandlat en flaska av Cantina Terlans prestige-Lagrein, Porphyr 2004, men har ännu inte hunnit prova vad det går för.

Erbaluce har vi en gammal hatkärlek till. Vi har tidigare Piemontesomrar med välbehag druckit den Erbaluce di Caluso som Produttori Erbaluce di Caluso tillhandahåller för en spottstyver (under fem euro på IperStanda, numera Billa, i Castagnito utanför Alba). Men årets version (2008) var uppriktigt sagt inget vidare och de försök vi gjort med lite mer ambitiösa viner har varit måttligt lyckade (friskhet och fräschör går inte sällan förlorad, liksom så ofta hos Arneis). Så vi får jaga vidare. Kan Sella möjligen vara något?

I övrigt var det idel okända viner ni provade den här gången. Det här Brunello, vad är det för något? ;-)

Skämt åsido försökte vi på vårkanten vara åtminstone lite ambitiösa på Sangiovesekanten vi också och provade oss igenom något halvdussin Chianti Classico av medelhög till hög kaliber. Men efter en lysande start (Rancia Riserva 2006) har det varit klent med fyllträffarna.

Italienska viner sa...

Sellas erbaluce spelar i en helt egen liga med sin förnäma mineralitet - rekommenderas varmt liksom alla deras övriga viner!

En sangiovese som jag VET att du hade fallit pladask för är Montevertine - både nollsex och nollsju är makalöst bra och har mer med Piemonte och Bourgogne att göra, stilmässigt, än Toscana.

/Patrik