söndag 11 juli 2010

Giro d´Italia (slight return)

Vi samlas hos J & H, det är en smäktande julieftermiddag när svetten lackar och kvicksilvret står och dallrar på 35 ymniga plusgrader i Skånes djupaste inland. Kloka människor sippar iskall cider eller frisk riesling men vi ska prova ett gäng blinda och halvblinda italienare och därefter gå loss på värdparets magnifika buffé. Det lär bli svettigt värre men det är bara att bita ihop.


Första glaset är ganska tätt, rubinrött med blålila periferi. Doften är rejält fatpräglad med en frejdig frukt i botten. Bittermandel, kryddnejlika, marsipan, körsbär och mörk choklad.
Bra syror men en hel del ekbittra övertoner. Kraftfullt med en lång eftersmak som till största delen utgörs av syrlighet.
Toscana så att det stänker om det, modern sangiovese eller någon "supertoscansk" cuvée?

Il Gentile di Casanova 2005 (La Spinetta) - Aha, kul att få smaka men på tok för generös fathantering för vår smak. Doften är förförisk och riktigt läcker men i munnen är det mest ek och syra, tveksamt om det sker några mirakel vid lagring.
(15p/20)


Andra glaset är ljust med brunorange tingering. En hel del målarburk, terpentin och skokräm. Doften blir alltmer fokuserad och samlar ihop ett gäng riktigt rödfruktiga toner med stråk av honungsmelon i fonden. Elegant mineralitet med järnfilspån och fuktig singel.
Läckra tanniner som balanserar perfekt med de rena syrorna - strålande välkomponerat. Lång eftersmak med fin tobak i svansen.
Gissningarna lyder: "brunello" eller "Piemonte, definitivt... " Men jag tror mig veta att detta har sitt ursprung i betydligt sydligare nejder. Det här har vi tagit med oss och det är:

Calderara Sottana Etna Rosso 2006 (Tenuta delle Terre Nere) Fruktansvärt bra, gissningarna på Piemonte är inte alldeles galna - tanninerna och syran är i klass med vilken bättre barolo eller barbaresco som helst. Calderara är en cru på Etna som ligger på mäktiga 700-750 m ö h, stora temperaturskillnader mellan natt och dag och den speciella vulkaniska jordmånen tillsammans med ett lågt uttag och snyggt vinmakeri gör detta till en ny favorit.
(18,5p/20)
Den här årgången finns hos Enoteca i Köpenhamn och brukar kosta 210 DKK. Nollsjuan kan beställas via SB och Ad Libitum med dolt varunummer 473269-01 för 308 SEK.


Tredje glaset är ganska mörkt med brun bas men transparensen är god. En hel del rök, charkuterier och läcker målarlåda. Frukten fräser till med hallon och jordgubbar i sin mognaste form. Nypon, banan, soja och exklusiv balsamico svävar över glaset.
Finfin balans med god strävhet och läckra syror bildar en solid enhet, ganska kompakt mittstruktur med friska övertoner.
Det här osar barolo så det räcker och då borde det ju vara:

Rocche Marcenasco 1998 (Renato Ratti) Mumsig elegans med mognad, känns som det är på topp nu. Frukten klarar ett bra tag till i källaren men varför vänta?
(18p/20)



Fjärde glaset är mörkt blålila och riktigt tätt. Bittermandel och mustig frukt av det mörkbäriga slaget. Fantastiskt snygga fattoner, här känns det att producenten inte snålat med fatkvaliteten.
Ljuvlig rondör i munnen, massor av mogen frukt och en lång dyr eftersmak.
Det här borde vara en superambitiös producent från Toscana, sangiovese är nästan säkert med i bilden men kan mycket väl vara blandad med något utomsocknes. Strålande gott om än i mycket modern stil. Vem det än är så borde vi skicka bröderna Rivetti på fathanteringskurs hit...

La Castagnola Dolcetto d´Ovada 2003 (Castello di Tagliolo) Holy guacamole... Vi kunde nog suttit kvar hela natten och gissat utan att pricka den här. En nolltredolcetto från Ovada som är mörk som bläck och så här kraftig på tungan - jag hörde någon mumla om aglianico! Inte direkt druvtypiskt men en kul uppvisning i vad man också kan göra med dolcetto. 12 månader (!) på barrique och 15 dagars maceration sätter så klart sina spår.
(16-17p/20) Smaskigt men atypiskt.


Femte glaset är blålila, tätt nästan helt utan transparens. Lite rök och en bukett gröna örter. Mycket söt frukt och en näve körsbär, inte mycket annat italienskt i doften.
Munnen fylls av en del bittra toner och en rejält tilltagen syrlighet. Känns som en storskalig producent som använder sig av franska druvsorter - cabernet franc måste finnas med?

Mediterra 2007 (Poggio al Tesoro) Här var det Allegrinis Bolgheriprojekt, 30% cabernet sauvignon och 30% merlot men sedan är Vingruppen oense med SB huruvida de återstående 40 procenten är sangiovese eller syrah. Jag hade fortfarande gissat på cab. franc... Internationellt stylat vin som skall passa många - bra men opersonligt.
(14p/20)
nr 2317



Sjätte glaset är ganska mörkt rubinrött med brun ton, medeltransparent med fällning. En hel del lättflyktiga toner i början: målarburk, kåda, eukalyptus, menthol. Väl integrerade fat som trivs fint med frukten trots en, troligen, ansenlig ålder. Däckgummi, lakrits och tobak ger ett sobert intryck.
Smaken är vitalt syrlig med en bra frukt i mellanregistret, är väl på kanten men absolut inte förbi. Mycket trevligt vin, vi har däremot ingen kvalificerad aning om vad det kan vara. Månne en brunello från mitten av 90-talet?

Petit Verdot Lazio 1996 (Casale del Giglio) Ok, 100% petit verdot från Lazio? Jo, det var precis vad vi hade på tungan, vi hann bara inte klämma fram det innan du avslöjade... Snacka om fälleben. Mycket trevligt vin från en producent som specialiserat sig på endruveviner av franska druvsorter i Lazio.
(17p/20)


Glas nr 7 är rubinrött och ganska transparent. Frejdig frukt: hallon, jordgubbar och nästan lite citrusskal. Ren och frisk doft med ett kärvt inslag av lingon och tranbär som kommer igen i munnen. Gott om tanniner men väldigt slankt och friskt. Syrorna ligger långt fram i munnen och känns synnerligen eleganta.
Det här känner vi också igen.

Orbello 2006 (Az Agr Sella) består av 50% nebbiolo, 25% barbera, 10% croatina, 10% cab sauvignon och 5% vespolina och är Sellas "instegsvin". Ett suveränt bordsvin i en elegant stil som får de flesta att heja till, särskilt när det visar sig att priset ligger på mycket angenäma 99 DKK.
Winewise importerar till Danmark.
(17,5p/20)


Inga kommentarer: