lördag 27 februari 2010

Barolo Pie Rupestris 2003 (Cappellano)


Alla som står på Carlo Merollis maillista fick ett erbjudande härförleden om att köpa kultproducenten Teobaldo Cappellanos barolo Pie Rupestris 2003 till ett kraftigt reducerat pris med anledning av rykten om att vinet var på väg utför. Året var ju som bekant hett och har ju en del snabbmognande och överextraherade viner på sitt samvete. Vi ställer ju gärna upp för våra medmänniskor så vi köpte därför en låda för att lätta på Carlos tunga börda och gjorde ju på så sätt faktiskt en humanitär insats...

Teobaldo Cappellano tillhör legendarerna i Piemonte, en respekterad och högt aktad barolista som gick sina egna vägar samtidigt som han var trogen traditionen. 1983 förbjöd han journalister att prova och skriva om sina viner om de hade för avsikt att sifferbedöma dem. På baksidan av Cappellanos barolo står det fortfarande en liten redogörelse om detta och avslutningen lyder:
-É un sogno? Permettetemolo. En dröm/önsketänkande? Tillåt mig i så fall drömma/önska.

Cappellanos bägge barolo kommer från odlingen Gabutti i Serralunga d´Alba men Teobaldo valde att inte ha med crun i namnet eftersom han ansåg att begreppet Gabutti urlakades när fler och fler granngårdar föll in under samma crubeteckning.
Pie Franco-Michet kommer från 20-åriga stockar som Teobaldo planterade själv, dessa var oympade franska stockar och klonen var Michet.
Pie Rupestris-per Nebioli är 40-åriga rankor på amerikanska rotstockar (rupestris), per Nebioli indikerar att klonen är oidentifierad.
Man jäser i 2-3 veckor utan att tillsätta någon jäst och man låter det sedan ligga sina minst 3 år på gamla stora ekfat.

Vi häller vördnadsfullt upp i våra kupor utan att lufta. Färgen är mörkt rubinröd och börjar tydligt dra sig mot brunt.
Varma söta bär i skarpt extraherad form stiger ur glaset, en rejäl dos Fabbri amarena, violpastill och riktigt mörkröd frukt. En enastående palett av andrahandsaromer i form av tryffel, nyplockad karljohansvamp, solvarmt däckgummi, tobak, lövbrasa, buljong och torkad blombukett lägger sig som en Lützendimma över glaset - här kan man stanna länge.

Den ljuvligt definierade frukten tar kommandot i munnen och ger en läskande känsla, tanninerna får tandköttet att vibrera av vällust och sitter kvar en bra stund. Eftersmaken är minst sagt lång.
En barolo sprängfylld med Serralungakraft som på intet sätt är förbi men däremot är på topp nu och kanske 3-5 år framåt. Vi hedrar Baldo och skippar våra futtiga betyg men konstaterar att det här är fullkomligt strålande och något man kommer att minnas lång tid framöver.

Gårdagens after ski ägde rum på Atmosfär i Malmö, vi har för vana att nästan aldrig bli nöjda när vi varit på restaurang men gårdagens besök var ett undantag. Sublim mat, superb service och mycket trivsam miljö - varmt rekommenderat!
Prova oxsvansen som var magisk.


fredag 26 februari 2010

Cagnazzi 2007 (Tenuta Don Nicola)


Vinshopping i Köpenhamn är en utmärkt sportlovsaktivitet, massor av frisk luft, djupa knäböjningar, blodfyllda biceps av intensivt lådkånkande och socialt samkväm i köerna vid övergångsställena.
Vi tog vår vanliga tur med uppvärmning hos Erik Sörensen, snabbt nedslag i Charlottenlund, offpist i Holte hos Carlo Merolli och ett svep inom den förträffliga Superbestbutiken i Rotundan, Hellerup där Gobivin hade demo och en del attraktiva erbjudanden: Mascarellos barbera d´Alba Scudetto 2004 sex flaskor för 660DKK, samme producents barolo Monprivato 2004 två för 900DKK, Terredavinos barolo 2005 sex flaskor för 600DKK mm.
Erik Sörensen lockade med en bordeaux; Cadet Peychez 2005 för 120DKK och Stadt Krems ljuvliga Steinterrassen riesling 2008 för 100DKK. Man importerar även Tenuta Don Nicolas prisvärda viner som vi inte smakat på år och dar, vi blir således nyfikna och får ett smakprov som faktiskt imponerar.

Cagnazzi 2007 säljs för 39.95DKK vid köp av sex flaskor och det är en prisnivå som brukar komma undan med det mesta men i det här fallet får man faktiskt ett riktigt helgjutet vin.
Druvkompositionen är ca 60% negroamaro, 20% primitivo och 20% montepulciano och man skördar sent från 20-30-åriga stockar.

Ett mörkt och tätt vin som genast släpper ifrån sig stor och rund frukt i form av mogna bigarråer, blåbär och björnbär. En mycket angenäm ton av stall och tobak ligger kvar en god stund och ger lite grenachevibbar.
En mjuk och behaglig syrlighet ger en trivsam munkänsla, tanniner är här inga att tala om. Smooth är ordet men detta är likafullt ett vin i balans, alkoholen ligger på måttliga 12,5%, och ett utmärkt pizzavin. Vi snackar prisvärt nästan in absurdum...

(14p/20)

onsdag 24 februari 2010

Dolcetto d´Alba Bricco Bastia 2007 (Conterno-Fantino)


Någon nämnde "dolcetto" och likt Pavlovs hundar reste sig salivnivån i våra munnar så att den stundande vårfloden skulle kunna bli avundsjuk. Vi provade Bricco Bastia för ett par år sedan, tror det var årgång 2004. 2007:an har vi inte lärt känna tidigare och detta är enda flaskan så vi får hoppas att den inte är FÖR bra...

Blåviolettbubblig men förvånansvärt tät. En hel drös typiska dolcettomarkörer som solvarma jordgubbar, viol och moreller möter en direkt. Sötlakritsen och vaniljstången sluter upp och får en att tänka på frejdiga men omsorgsfullt matchade fat men hemsidan uppger endast lagring på stål, hmm. Allt är under alla omständigheter väldigt sympatiskt och trevligt. Rik och ovanligt stor doft i lite modern stil.

Smaken är lättsam med lite lägre syranivå än vad vi önskar men likafullt ett druvtypiskt stuk och en tydlig representant för stilen. Tydlig fruktighet, nästan åt det blommiga hållet, och ett klart lakritssting i eftersmaken.
Ett vin värdigt vilken lunchkaraff på vilken trattoria som helst i Piemonte och vi blir onekligen lite sugna på att sitta i middagssolen och balansera det där skrangliga gjutjärnsbordet medan antipastin dukas av och linguinen dukas på.

(15p/20)

måndag 22 februari 2010

Barbaresco Nubiola 2005 (Pelissero)


Efter ytterligare en akt av barmhärtig magnitud har BV-Ingvar skänkt oss en tanke och sålunda inhandlat och delat en låda av kvällens vin med oss. Pelisseros Nubiola Barbaresco 2005 har slumpats ut på Superbest ett par gånger under hösten/vintern till det veritabla fyndpriset DKK100, vid en snabb sökning dyker vinet upp lite varstans med prislappar på både €32 och $48.
Våra kunskaper om Giorgio Pelissero är synnerligen begränsade, vi har hört talas om en viss förkärlek för ny ek men känner oss ändå lugna efter ekallergikern Ingvars smakprov.

Nubiolan är mycket tilltalande i glaset med djup rubin och blankt skimmer. Doften är stor och solid redan från början - surkörsbär, röda vinbär och mandelmassiga fattoner. Rökighet och tjära finns också med från start. Vinet utvecklas ganska rejält efter någon timme i glaset då allt blivit lite mer slimmat och elegant men ger fortfarande ett robust och välmakat intryck - visst är faten ganska långt fram i doftbilden men på ett medvetet och proffsigt sätt. Ett väldigt trevligt vin att sniffa på.

Det råder en nästan total samstämmighet mellan doft och smak, stabila syror och nyponfinkornig tanninstruktur. Stort i munnen och eftersmaken är av god medellängd, inga som helst anmärkningar på ekhanteringen - tänk något i stil med Renato Ratti.
Vinet är fullpackat med fin frukt och kommer att växa ytterligare med lite lagring. Ett av årets klipp.

(17p/20)

fredag 19 februari 2010

Barbaresco Pajé 2003 (Roagna)


Här känns presentation en smula överflödig, alla som spanat in någon vinblogg det senaste halvåret har garanterat snubblat över orden Barbaresco + Pajé + Roagna + 2003. I stort sett alla har hyllat och Galloni har kallat det "The barbaresco of the vintage" varpå han skyfflade ut 95 pinnar.
Vi häller upp och känner att förväntningarna är ganska höga.

Utseendet är vad man förväntar sig av en ung men snabbmognad barbaresco - djupt rubinröd med tegelskiftningar och klar transparens.
Till en början ligger en dimma av Islaywhisky över glaset, massor av jod-, jord- och mineraltoner samsas med distinkta rökpuffar av lite sur brasved. Djupt nere i glaset lurar bären.
Ett rikt och fokuserat doftcentrum bygger vidare allt eftersom med lager på lager - körsbären är där, en smula stall dyker fram, målarpytsen som skänker elegans och djup. Man anar en viss hetta som gör den nebbioliska stenfruktsparfymen stor ja, nästan väldig. Ljuvligt!

I munnen markeras alla barbarescoattributen - snyggt och smidigt munfyllande med dovmörka syror i basen och sandigt ljusa tanniner i diskanten. Lång och sirlig eftersmak.
Vi käkar rådjursmedaljonger med portvinssås och chevreöverbakad potatis men till detta gör, den igår kväll öppnade, budgetbordeauxen Le Doyenné 2005 jobbet bättre - Pajén lirar gärna solo.

Uttrycket: "...hade man kunnat dricka alla dagar i veckan..." stämmer inte alls här, Pajé 2003:an kan man bara dricka vid väl valda tillfällen när man är mentalt förberedd. Ett stort vin som vi sorterar in under filen "bestående intryck".
Vi besöker Vini d´Italia i mars och kommer då förhoppningsvis att träffa Luca Roagna hos Atomwine. Ska bli kul att höra vad han har att säga till sitt försvar...

(19p/20)

söndag 14 februari 2010

AMEP i Sjörröd

Vi samlar ihop oss ute i provinserna och bjuder över de två supersympatiska gentlemännen från Billigt Vin; Ingvar & Jörgen, till en Asa Med Egna Pavor-sammankomst i hjärtat av Skåne.
Känsliga läsare varnas härmed - i detta inlägg förekommer det viner av ickeitalienskt ursprung!


Först ut har vi ett halmgult vin som känns fullvuxet direkt, massor av tropisk frukt och en trevlig sötma i doften. Pigg syrlighet och lite aptitretande stickighet i kinderna trots några extraår i källaren. Ett mycket välbalanserat och sympatiskt vin som hade tålt ett bra tag till på rygg.

Montenidoli Vernaccia di San Gimignano Tradizionale 2004 fanns tidigare att köpa hos Erik Sörensen, alla som någon gång varit på deras vinfestival i Kokkedal har säkert råkat på Elisabetta Fagiuoli som alltid talade sig varm för sina viner på snabbt exekverad italienska vare sig man förstod vad hon sade eller ej. Hennes bas-vernaccia är ruggigt bra och finns dessutom i versionerna "Fiore" och "Di Carato" som lagrats på ekfat. Dessvärre är vinerna lite svårhittade men finns hos ett gäng tyska handlare för den nysgerrige.


Lätt slöjighet, blåröd med avsevärd transparens. Blommig och elegant med stram bärighet. Rödfruktig i ordets rätta bemärkelse, ett uns varmt gummi och lite rökighet smyger sig förbi.
Mäktig strävhet och matkrävande syror ger ett svalodlat intryck, ett elegant och pampigt vin som lurar bort mig till norra Rhone och de andra till Bourgogne.

Tenuta delle Terre Nere Etna Rosso 2008 kommer alltså från Sicilien... Druvan heter nerello och har odlats på ca 1000 meters höjd vilket lär vara högst i Europa så det förklarar det svalodlade stuket. Vinifikationen beskrivs som "klassiskt burgundisk", 25% ny ek används.
En del info om vinerna finns hos Michael Skurnick.
Fantastiskt kul att prova och en riktigt högklassig producent som måste utforskas vidare.


Nästa vin är ljust rubinrött, klart och transparent. Doften ger söta fattoner och en dov ton av vegetativ multnad. Mängder av knallröda mogna bär slösar med sötfruktigheten.
Massiv pinot-karaktär som växer och växer tills kuporna knappt räcker till.
Mjuk och rund i munnen men med ett gäng ungdomliga syror som trilskas lite i bakgrunden, fint balanserad men kanske en smula ung. En fräsig grapefruktbitterhet mynnar ut i eftersmaken, väldigt elegant.

La Pousse d´Or Volnay 1er Cru Clos des 60 Ouvrées 2006 är domänens monopole och årgången något av ett mellanår enligt expertisen. Ett bra vin som känns helgjutet och väldigt troget sitt ursprung - elegans och finess som ger mersmak.


En väsentligt tätare brygd äntrar scenen, blåröd och nästan trögflytande. En pust av stickig senap sätter fart på näskanalerna och följs av varmt däckgummi och lite rök. Mogen mörkröd frukt med sukatsötma och lite russin. Ett stråk av smält vax och honung stämmer upp.
I munnen är det maffigt med en rund och varm känsla, eftersmaken är nästan söt och håller sig kvar ganska länge.
Tankarna far direkt till södra Rhone och ett varmt 2007.

Ch.Lamargue Grand Reserve 2004 kommer från Costiere de Nimes där Languedoc möter Rhone. Vi har att göra med syrah och en kraftfull vinstil som känns rustik och ärlig. Ger ett klart yngre intryck än sina sex år och bör kunna ligga till sig ytterligare. Kom i februari och finns fortfarande att få tag i.


Bruntingerad och med viss transparens möter nästa vin upp. En stor och kraftig doft av jordgubbar, hallon och lakrits. I nästa våg kommer däck, lösningsmedel och fler rödmogna bär.
Strålande vitalt och elegant trots alla muskler, stort och volymiöst i munnen med en rund och välskulpterad känsla som bärs fram av lätta syror.
Ingvar är först i Bordeaux men hamnar via Australien till sist i Californien, Jörgen skulle litat på sin första instinkt och ylat Amarone!

Tenute Galtarossa Amarone della Valpolicella 2001 är en ovanligt finlemmad och stilfull amarone som har behållit alla sina ungdomliga drag intakt och lurar därför lätt iväg en på jorden runt-resor om man provar blint. Macerationen pågår i 30 dagar och man lagrar därefter på fransk ek i varierande storlekar under 24 månader.


Till lammgrytan med svamp borde en barolo funka, vi ger busåret 2002 förnyat förtroende och plockar fram Gigi Rossos Arione Barolo 2002.
En ganska tunn historia med lite däck, gummi och animaliska referenser. En viss sötma i doften antyder röda vinbär och hallon. Smaken är alldeles för anonym för att vara en vingårdsbetecknad barolo, eftersmaken kort och blek. Vi har aldrig smakat någon annan barolo av Gigi Rosso men antar att detta inte är representativt?


Ytterligare ett rött vin kommer i mörk och tät djupröd dress. Lite medicinala toner som sveper undan och lämnar plats åt grön paprika, vita vinbär och färska örter. Ljus frukt som ger ett fräscht och svalt intryck. Syran är tät och absolut matkrävande, tanninerna inte fullt så framträdande.
Det här vinet hade Ingvar med sig sist han var här men då glömde vi att prova det så nu var ett lysande tillfälle att ordna en blind-date mellan de båda. Han hamnar hyfsat rätt geografiskt (Norditalien) men lutar nog mer åt väst än åt öst och tänker dolcetto eller något dylikt.

Cecchetto Raboso del Piave 2005 kommer från Treviso,Veneto. Rabosodruvan lär vara en bångstyrig rackare att få bukt med, man skördar när druvorna är lätt övermogna och låter dessa sedan macerera i ekfat under 12-14 dagar. Lagring sker till 40% i barrique och resten på 3000-litersfat.
Ett intressant och mycket kul vin att få prova.


Vi håller oss kvar i samma hörn av Europa; i byn Ceglo, på gränsen mellan Slovenien och Italien, huserar vinhuset Simcic. Vi har deras Simcic Teodor Belo 2005 i glaset, en gyllengul skapelse som strålar. Doften är rik på gula äpplen, honung och galiamelon. I munnen får man ett fantastiskt stort smakspektrum och en eftersmak som inte vill sluta. Ett ytterligt komplext och ljuvligt vin som passar som hand i handske till valfria salume och ostar.
Ett absolut köpmåste utfärdat - var, Ingvar?


Vi avslutar med en husfavorit: Ca du Giaj Moscato d´Asti 2008 som spritter av gul frukt, ananas, inlagda päron och ett uns ingefära. Finfin balans mellan sötma och syror gör detta till ett piggt och intressant dessertvin som kan njutas som det är, till någon fruktefterrätt eller en sorbet.

Carlo Merolli säljer.

torsdag 11 februari 2010

Val di Cornia Suvereto 2002 (Gualdo del Re)


Inte riktigt alla misslyckades 2002. Gualdo del Re i Maremma fick till det med sin sangiovese, fin parning med faten har hållit liv i frukten hittills. Vi gillade det skarpt sist och vi ska ta tempen igen ikväll.
Man producerar endruveviner av, förutom sangiovese; cabernet sauvignon, merlot, pinot noir och aleatico. Lagringen sker på barrique i 16-18 månader, Cibi e Vini i Köpenhamn importerar.

Mörk som natten med violetta reflexer. Doften är varm och lite russinsöt med fräckt limstift och självklart körsbär i mängder. En aning mognad kan detekteras i soja- och balsamicoundertoner, höstliga pustar av svamp och sottobosco finns där också vackert integrerade.
Smaken är stor, rund och bastant med fina syror som fortfarande spritter av liv. Typiskt toscanska tanniner som drar mot ek snarare än mot druvskal. Bra längd på eftersmaken med lite extra knäckighet i svansen.

Som helhet ett riktigt bra vin som njutes bäst som meditationsvin. Det såldes ut i somras för DKK100/flaska, senaste kampanjen var DKK300 för 2 men då gällde det 2005:an - känns lite tveksam men kanske borde provas ändå? Annars håller vi utkik efter 2006.

(16p/20)


lördag 6 februari 2010

Barbaresco 2003 (Scrimaglio)


Vi tillhör inte den där ordningssamma klanen vinlagrare med Excelprogram och örnkoll på samlingen i källaren, något som börjar märkas när man ska leta efter något speciellt bland alla flaskor.
Den här silvriga flaskhatten har jag svept förbi med blicken många gånger men inte ägnat någon vidare uppmärksamhet, igår drog jag till sist fram flaskan och upptäckte ett vin jag inte visste att vi hade i vår ägo. Vi har antingen köpt någon ströflaska eller fått den som gåva och sedan dess har den legat incognito i Langhe Nebbiolo-avdelningen och tryckt.

Scrimaglio är ju en bekant "negociant" i Nizza Monferrato som köper in huvuddelen av sina druvor och satsar stort på att förpackningen ska vara spektakulär - de flesta har säkert sett deras Alfa Romeo-rosso eller Milan-diton. Man har kanske inget grundmurat rykte om sig som kvalitetsproducent men ett galet år som 2003 kunde väl allt hända?

Mörkröd bottennyans med klar transparens. Vi känner direkt en lätt spritig volatilitet men snart tränger frukten sig fram i form av en övermogen och kokt bärkompott. I munnen är det ungefär samma tendens; lite kartig syra ihop med billig balsamvinäger och en kokt fruktighet.
Vi kokar in päron på det här imorgon.


fredag 5 februari 2010

Le Tense Sassella 2006 (Nino Negri)


Stabil storproducent, gott år och ett vin som hittills aldrig gjort oss besvikna känns som en trygg investering, när priset dessutom är moderata 129 bagis finns inga tillbörliga skäl att tveka.
90.000 flaskor matar man ut av Le Tense som har etablerat sig i SB´s ordinarie sortiment. 100% chiavennasca, som nebbiolo heter här uppe i alperna, får efter en 4 dagar kort maceration ligga på begagnade små fat till 80% medan resten läggs på 80 hl-fat.

Ljust tomatröd med orange kant och klar transparens skiner han i glaset. Doften känns omedelbart igen med sina nypon och en distinkt stenfruktsparfym, smidigt och elegant som om vi befann oss rakt västerut på alpmassivets andra sida.
Lätt fatprägel som känns genomskinlig och integrerad, generös friskhet i form av pepparmint och gröna örter.

Smaken är också i samklang med tidigare årgångar; pigg syrlighet med fjäderlätta tanniner som kliar långt inåt svalget, ett fräscht och matvänligt vin med sval elegans. Välgjort och genomtänkt in i minsta detalj.
20o6:an är minst lika bra som 2005:an och hamnar på vår vardagsvinsfavoritlista per omgående.

(16p/20)